I Älvkarleby, närmare bestämt Västanå och min hemby, genomfördes en historisk vandring den 24 augusti. Jag deltog och tog tillfället i akt att berätta om Liv i Sverige och delade ut broschyrer. I Västanå som på så många andra platser finns en berättarskatt som är värd all uppmärksamhet.

Dalälven som strax bortom Älvkarleby mynnar ut i havet dominerar området och har under sin ringlande framfart gröpt ur och gjort sig bred och mäktig på några ställen. Vid ”Skansen” stötte ryssarna på patrull där ortsbor byggt en jordvall som räddade Älvkarleö bruk från att brännas ner (1719). Västanå förvandlades dock till aska. En dryg kilometers vandring finns gravkullarna från järnåldern. Nära intill varandra ligger Kungsgården och två gästgivargårdar som en gång trakterade och logerade resande norrut. Byn var nämligen genomfartsled mot norr före 1942 då E4:a invigdes.
Om folklivet en gång berättades under vandringen och vid den avslutande kaffetåren bakom en av gästgivargårdarna som idag bebos av en privatperson. Den lokala hembygdsföreningen lyckades samla ett sjuttiotal personer. Jag tyckte det var ett ypperligt tillfälle att passa på att berätta om Liv i Sverige.
RoseMarie Sjöberg
Lokalombud i Västmanland