Läsarnas egna sidor
Liv i Sveriges årliga hederspris har hittills förbehållits kulturlivets enskilda trampcyklister, men i år har vi valt att premiera något så kollektivt som en särskild avdelning i en populär veckotidning, Läsarnas egna berättelser i Hemmets Journal.
Skälet är ingalunda att de prisvärda individerna har tagit slut för oss; en av dem är för övrigt just den journalist och prismottagare, Ann Lagerwall, som på frilansbasis lusläser de berättelser som Hemmets Journals läsare ständigt skickar in. Skälet är snarare att vi har velat uppmärksamma en glädjande veckopresstendens till ökad respekt för läsarnas förmåga att skildra sina erfarenheter på sitt eget språk, alltså inte bara muntligt för en reporter eller i tillrättalagd Mitt livs novell-form utan i egenhändigt skrivna vittnesbörd, brev eller dagboksblad, en tendens som särskilt tydligt framträtt just i Hemmets Journal.
Den dominerande attityden till insänt material har länge varit nedlåtande på de flesta redaktioner. ”För icke beställt material ansvaras ej” – ”redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera” – ”fatta dig kort!” Eller på TV-språk: ”Tyck till för 5.70 i minuten!” Men varför ska just vanligt folk fatta sig kort när de har något viktigt att berätta och därtill kan skriva? Läsarnas egna berättelser i Hemmets Journal är ofta fem sex spalter långa, och just nu löper en mycket lång berättelse genom tre nummer i följd. Berättarna får alltså chans att tala till punkt, låt vara att deras texter ibland redigeras och kortas.
Dessutom får de skildra motgångar och tragiska erfarenheter utan att på gammalt ängsligt veckopressvis behöva sockra bort det bittra på slutet. Härtill kommer två särskilt ovanliga tecken på medmänsklig respekt: dels välkomnas och presenteras berättarna, dels får de betalt för sina införda bidrag.
Följden har blivit att allt flera läsare sänder in allt bättre texter till Hemmets Journal; så mycket betyder det uppenbarligen att få klartecken och uppmuntran! Läsarnas egna sidor i Hemmets Journal redigeras med andra ord – och nu tar vi till det högsta beröm vi kan ge årets pristagare – i Liv i Sveriges anda.