Radioprogrammet Karlavagnen i P4
Föreningen Liv i Sverige utdelar årligen sin hedersplakett Trampcykeln till någon eller några av de ”kulturens trampcyklister som ständigt, långt från allfarvägarna, spårar upp medmänniskor som har mycket att berätta om sitt liv, om sin hemtrakt, om sina drömmar.” 2003 års pris går till redaktionen för radioprogrammet Karlavagnen, som nu i tio års tid har låtit tusentals medmänniskor berätta om sitt liv utan att avbryta dem.
I det mediala kulturlivet finns det en gammal skräck för vad vanligt folk ska hitta på om man ger dem ”alltför” fria tyglar. Luttrade journalister skrämmer upp sina yngre kolleger med hemska berättelser om hur pinsamt det kan bli när galningar och rasister i demokratins namn får breda ut sig eller när en fri programform saboteras av oförbätterliga pratmakare. När Liv i Sverige började med sina öppna berättarkaféer kraxade olyckskorparna i denna skrämda stil, och säkert fick radioproducenter som Lisa Syrén höra detsamma när de vid 90-talets början vågade glunka om något så fantastiskt som ett tvåtimmarsprogram i radio, helt ägnat vanliga människors erfarenheter och tankar. Men både berättarkaféerna och Karlavagnen har lyckligen överlevt sina välmenande dödgrävare. Ett starkt program behöver inte porta sina ”besvärlingar”.
De radiolyssnare som lyckats passera telefonslussen har i förstone svårt att känna igen sig i Karlavagnen, för i stället för att genast bräckas av en egotrippad programledare möter de en eftertänksam lyssnare som ingenting högre tycks önska än att bättre förstå vad den uppringande vill få sagt. I en tid präglad av allt kortare meddelanden är ett så ”gammalmodigt” arbetssätt inte bara utmanande utan också efterlängtat. Få radioprogram har en så stor publik som Karlavagnen, och ändå sänds det sju timmar i veckan året runt.
”Vi värnar om den personliga integriteten men väjer inte för något”, står det på Karlavagnens hemsida, och valet av samtalsämnen bär syn för sägen. Hela kvällar har ägnats åt så minerade ämnesområden som ”aborter”, ”islam i Sverige”, ”min dotter är lesbisk”, ”flykting, var finns du”, ”bulimi” eller ”USA – hjälte eller bov”, ämnen som inte precis tyder på att programledarna i första hand vill ha det mysigt i studion mellan poplåtarna. Men redaktionen överraskar också med oväntade ämnesval som lockar fram högst personliga minnen och synpunkter, eller vad sägs om teman som ”Mitt namn”, ”Tvättstugan”, ”Vänskap”, ”Jag valde kyrkan”, ”Att inte bli trodd”, ”Oförklarligt”, ”Smuts” eller ”Vad ska det stå på din gravsten”?
Det dröjde innan Karlavagnens folk nåddes av Liv i Sveriges prisbesked, för pinsamt nog hade vi tagit för givet att programadressen måste vara Stockholm, vilket den inte är. Till slut blev vi uppringda från Växjö, för det är därifrån som Karlavagnen sänds, när det inte sänds från Göteborg eller Luleå, det borde vi ha förstått! Vill man höra hur folkets röst låter är det ju fördelaktigt att befinna sig så nära folket som möjligt.
Till sist hoppas vi att priset till Karlavagnen kan övertyga en och annan icke-lyssnare om att de inte prompt behöver slå på P1 eller P2 för att hitta kvalitetsprogram i radio, allra minst rätt sent på tisdags-, onsdags- och torsdagskvällarna i P4.
Styrelsen genom Göran Palm