Bertil Söderström, Söderköping
Det finns livaktiga skrivargrupper lite varstans i Sverige, men det är något särskilt med den krets i Söderköping som numera heter Lokala poeters sällskap. I den kretsen finns påfallande många skrivbegåvade människor i skilda åldrar, och mitt i kretsen tronar en gammal oförbrännelig söderkis som för säkerhets skull har Söder med även i sitt efternamn, Bertil Söderström. När Bertil i sin ungdom var arbetskamrat i Stockholms hamn med Bengt Örsell, författare till Liv i Sverige-boken ”Akta hatten, karlar”, fick han det smeknamn som han behållit sen dess, Berra Söder. Flera decenniers kommunal tjänst som hälsovårdare i en stad som visserligen ligger långt från Zinkensdamm men som åtminstone haft vett att börja på ”Söder-”, har varken kunnat ändra på det eller på hans stockholmska sätt att tilltala sina medmänniskor.
Är det någon som vet att kulturlivet här i landet hålls i gång av kvinnor är det årets trampcykelpristagare. I kraft av sitt starka läs- och skrivintresse var han tidigt en av de försvinnande få manliga deltagarna i Britt Söderholms skrivarkurser på Åsa folkhögskola, och när den förkrossande kvinnomajoriteten bildade Föreningen för kvinnoskrattets bevarande blev Bertil dess ende manliga medlem, och skälet är starkt nog än idag. Både som kursdeltagare på Åsa, som social satiriker på vers och prosa och som konferencier på uppläsningskvällarna i Söderköping har Bertil genom åren lockat fram åtskilliga kvinnoskratt, samtidigt som hans kamratliga begåvning och höga skattning av skrivandets gemenskap har värmt och stärkt många av de skrivande kvinnor som haft svårt att ge sig själva uppmuntran.
Som outtröttlig trampcyklist i ordets tjänst har Bertil Söderström därför länge varit på tal som Liv i Sveriges hederspristagare. Men härom året tänkte vi stryka honom från kandidatlistan, för då ringde en dyster Bertil och berättade att hustruns svåra sjukdom tvang honom att avveckla sina litterära engagemang och tacka nej till posten som östgötskt lokalombud i Liv i Sverige. Det lät för trist för att vara Bertil, och mycket riktigt repade han mod på nytt. Biblioteket i Söderköping förärades en hel hylla Liv i Sverige-böcker, inköpta för Söderköpings-Spegelns kvarlåtenskap, och det gravöl som vi i styrelsen förväntat oss förbyttes under kvällens lopp i en bejublad födelsedagsfest för Lokala poeters sällskap. Förmodligen hade Bertil insett att den som har en tung familjebörda att bära måste hämta kraft och glädje någon annanstans för att orka, exempelvis just i den lokala kulturens hägn. Att hans kropp snart fyller åttio år spelar därvid mindre roll än att hans själ har förblivit ung.
Liv i Sveriges styrelse genom Göran Palm