Bernt-Olov Andersson, Sandviken

Liv i Sveriges hederspris, som nu delas ut för 15:e gången, går i år till arbetarförfattaren Bernt-Olov Andersson. Han belönas inte i första hand för sitt mångsidiga och långa författarskap. För detta har han redan fått en rad utmärkelser, bland annat Författarförbundets Frödingstipendium, LO:s kulturpris, Martin Koch-priset och Stig Sjödin-priset.

Det föreningen Liv i Sverige vill lyfta fram är istället hans breda engagemang för att andra också ska få komma tills tals. Bernt-Olov Andersson är en inspiratör och en agitator för kulturutövning på gräsrotsnivå, i synnerhet för att gjuta självförtroende i den samhällsklass som hörs minst i det offentliga bruset, men som kanske har mest att berätta, nämligen arbetarklassen. Detta både genom skrivarkurser, som dramatiklärare, genom aktioner att rädda biblioteken och genom basarbete och ledarskap i stora och små organisationer.

Efter 16 år som järnbruksarbetare och byggnadssnickare i Sandviken blev han författare på heltid i slutet av 70-talet. Förebilden var en annan Sandvikenbo med samma bakgrund som han själv, poeten Stig Sjödin.

Förutom diktsamlingar, noveller och romaner har han givit ut den 500-sidiga historiken och antologin Gästrike-Hälsinge Litteratur. Han var också redaktör för Röster i Gästrikland, en av utgåvorna i En Bok För Allas långa landskapsserie. Att han vill bredda det svenska litterära landskapet utanför yrkesförfattarnas kår visar han genom redaktörskapet för Norbergare minns och Lort-Sverige idag.

Den senare boken är ett resultat av den förening som han startade 1985, Arbetarskrivare i Norr, med syfte att väcka liv i den svenska arbetarlitteraturen och att skriva ur ett underifrånperspektiv. När de andra medlemmarna kroknade efter några år gick han vidare med samma idé och grundade Föreningen Arbetarskrivare. En mycket livskraftig organisation som i sin tur har blivit en viktig plattform för en mängd nya skribenter.

På samma sätt har han arbetat som dramatiker. När han lärt sig hantverket lär ha ut det till andra. Efter flera egna pjäser, till exempel arbetarspelen Miljonärerna, debattpjäsen om främlingsfientlighet Argentinsk likör och ett nytt arbetarspel Det stora tågspektaklet var han en av initiativtagarna till ett teaterskrivarprojekt ”Skriv så det ryter” som ledde till att flera av eleverna fick pjäser uppförda.

– Ingen kunskap är värd något om man inte för den vidare, säger han.

Under senare år har han, vid sidan om allt annat, publicerat en handfull böcker om fackklubbhistoria. I oktober 2009 har hans pjäs Maran, en teater med musikinslag om 60-talet, premiär på Folkets hus-teatern i Sandviken.

Bernt-Olov Andersson är genom sin övertygelse att alla röster är värda att lyssna på – och sin praktiska förmåga att låta dessa människor höras – en person helt i Liv i Sveriges anda. Det är svårt att tänka sig en mer värdig pristagare.

Mars 2009, Liv i Sveriges styrelse genom Pelle Olsson